Attityd
du som är sååå rik, köp en större cykeln , den storleken du har på din cykel är ju för en 10 åring."
Svar: Ohh tack för komplimangen! Du msåte ju mena att jag har otroligt långa ben eftersom att det är en vuxencykel jag har. Thanks a lot!
Nej seriöst! Du borde sätta dig och fundera lite över din attityd. "Du som är så rik"!? Vad är det där för sätt att skriva på? För det första har inte du någon aning om min ekomoniska ställning och för det andra låter det lite too much jante, nästan väldigt oerhört otrevligt för att vara exakt. Tro mig, jag hatar att skriva sådana här texter för de får en att framstå som en allvetare och det är jag verkligen inte.. Men ibland är man tvungen. Skulle inte haft något emot om du uttryckte din personliga åsikt om att min cykel skulle vara för liten, för de är ju ingen big deal. Men snälla skippa jante attityden, den anar väldigt mycket avundsjuka och jag är säker på att fallet inte är sådant men snälla watch your attitude. I say it with love.
Trettonårig sextonåring
Svar: I know, man ska inte svara på negativiserande (nytt ord, SMACK!) kommentarer men what the hell. Vill bara uttrycka mig om att I donät give a damn. Jag vet att jag har en barnslig humor och är fruktansvärt fjollig. Om jag ska vara ärlig så är det något jag är oerhört stolt över, att jag inte har någon spärr, att jag kan göra nästan vad som helst utan att skämmas. För att vara ännu ärligare är jag nog hellre super fjollig och helt wrecked up istället för "normal", ett rak sträck och lite tråkig helt enkelt. Hur som helst, det jag vill säga var att jag är stolt och barnslig, stolt trettonårig sextonåring. Tack Gud.
Vill man då sjutton kan man
Svar: Käre vän, vad jag vet något om har inte du en aning om... Det enda du vet något om är min fasad, vilket är ganska mycket men mina djupaste och mest dunkla hemligheter har ni bara en liten susning om som jag döljer i konstiga texter, nyckelord för att uttrycka mig men ändå hålla på de där dunkla hemligheterna. Så ja, jag vet men nej, jag tycker att du tolkar texten helt fel. Ja, jag skriver att jag har brännt 1000 kalorier men det är också sant. Jag älskar att träna och känna mig riktigt slutkörd, det ger mig energi. But because of that är det viktigt att jag håller koll på hur mycket jag bränner egentligen för att kunna kompensera upp det med mat. Om jag skulle äta lika mycket som en normal kvinna (oj de kändes vuxet) det vill säga 2000-2500 kalorier och träna på det sättet jag gör skulle jag verkligen inte se ut som jag gör idag. Oh no, jag hade varit ett sjukligt benrangel. Kalorier må vara överskattat och töntigt men en viktig mätning för mig så jag får i mig tillräckligt mycket käk annars är det bye bye till bröst, rumpa och former.
Sen, för att jag bryr mig så mycket om just dig så vill jag att du tar tag i ditt problem NU! Inte sen när du har gått ner de där 3 kg till. Nu! Det är svårt, hell yes I know, men det är lättare än vad du tror. Vi kan jämföra det med att sluta röka, för att om sanningen ska fram stannar bara det beroendeframkallande nikotinets värkan i kroppen bara 24 timmar. Alltså är det personen som lurar sig själv att den är beroende och det är till stor del för att alla säger att det är så himla svårt att sluta röka. Samma här det är lättare än vad du tror om du bara bestämmer dig och verkligen vill. Om du inte vill kommer du inte att lyckas men om du vill då sjutton lyckas du. All my love to you♥
Jag kör Solo
Let it out
Ibland måste man släppa ut allt.. Låta tårarna regna nerför kinderna och hulkandes breätta för sina mest lojala nära om allt som går emot en. Allt från dessa sömnlösa nätter till smärtsamma bråk som har misshandlat mitt härta det senaste veckan.
När man tillslut har torkat de sista tårarna och fått tusen kramar och klappar ser man plötsligt att nätterna inte längre kommer att vara sömnlösa och att bråk är till för att stärka relationer.
Let it out, mina vänner! Gå inte och bär på en gråtattack, det gör dig bara sjuk av ångest.
Åren rinner iväg
Hade det inte varit för mina djupa ansiktsdrag hade jag inte trott att det var samma person, jag, på bilden.
Plastpattar har talat
Från Kissies blogg:
Alltså, jag brukar inte bli provocerad av någon blogg, jag har ju själv provocerat i min blogg en gång i tiden. Man gör det för en grej; publicitet och pengar, business så att säga. Men för helvete vad arg jag blev när jag såg det här i Kissies blogg! Jag citerar "religion är för okunniga och osmarta människor". Första tanken är du kan ta din ignoranta hjärna och misslyckade plastpattar (ja, de blev faktiskt misslyckade!) och sätta dig ner i en skolbänk och försöka lära dig något lilla gumman! Jag menar, hur kan man bara vräka ut sig något såntdär? Det spelar ingen roll om man provocerar eller inte, det där är att krossa gränser. Det finns så många människor i världen som får styrka av Gud och religion handlar verkligen inte bara om hur jorden/människorna kom till. Religion handlar om att tro. Jag är ganska blåst och dum i huvudet på fritiden men jag har mvg i nästan alla ämnen och tror på Gud som aldrig förr. Jag har varit ateist och verkligen förnekat Gud men i höstas vändes allt om och jag började tro. Jag har aldrig kännt en sådan värme förut och jag känner mig aldrig helt övergiven och ensam. Jag ser mig dock inte som kristen då jag förnekar väldigt många delar i bibeln som till exempel skapelsen, men min tro på Gud finns.
Hur som helst, jag har verkligen inget emot de som tror annat och tycker att det är upp till varje enskild individ att bestämma vad den ska tro på. Att inte respektera andras religioner och tro är enligt mig att vara osmart och okunnig. Kissie kan omöjligt vara 100% säker på att Gud inte finns och jag kan omöjligt vara 100% säker på att Gud finns. Det man kan göra är att tro och bilda sin uppfattning, det är därför det kallas just "att tro". Är säker på att Alexandra som skriver bloggen är trevlig på alla sätt och vis men det här var bara groteskt okunnigt att skriva. And that's it.
Social Studies
Vad vill ni välja/valt/går ni för linje?
Fyra ord
Gah! Jag blir så himla glad när jag får sådana här UNDERBARA kommentarer! Fan, så jävla glad blir jag! Alltså jag får inte ens ord bara svordomar på tungan om hur jag glad jag blir av dom. Om jag känner mig nere en dag kan jag bara gå in och kika på alla fina spår i kommentararkivet och så känner jag mig glad igen. Det är verkligen på senare tid jag verkligen fattat hur mycket er läsare betyder för mig och det är mycket, otroligt mycket! Tre ord; Jag älskar er snyggisar! (Ooops det blev visst fyra;)
Jag är en människa
Ibland känner jag bara för att trycka på "ta bort blogg knappen". Jag menar det. Ibland känner jag bara att jag är trött på allting som har med bloggen att göra. Men det är skillnad på tankar och handling och innerst inne vet jag att jag älskar det här.
Ibland får man kommentarer som flyger rakt in i bröstet och misshandlar hjärtat..
Jag är människa och otroligt sårbar. Jag är ingen robot som sitter bakom en dataskärm och kan se bort från alla mindre gynnsamma kommentarer. Ibland verkar det dock som att en del tror att jag faktiskt är den där roboten.
So here's the picture: Jag heter Caroline Jarbratt är 16 unga bast och har en blogg som jag skriver om mitt liv och min personlighet. Jag hittar inte på någonting och har heller inte någon lust att få läsare genom att vara någon jag inte är. Det är såhär jag är, nu.. Sanningen helt enkelt.
But, jag älskar alla mina läsare, I really do! Ni är precis som mina 400 vänner och ni hjälper mig alltid genom hårdare tider och jag hoppas att jag kan göra det samma för er. The L word till er, från mig♥
Skandal?
"Hon ser ju inte klok ut, USCH!"
Jag som hörde allting började självklart att skratta. Haha, jag kunde inte hålla mig! Vadå inte klok ut? Enligt mig handlar allt detta om åldersnoja. Jag menar, om jag var gammal och dated skulle jag nog också se snett på vissa brudar.. Eller jag kanske har fel? Såg jag ut som en gående provoaktion idag?
J*vla noob!!
Det är min bästis/syster och hon heter Gabriella Louise Jarbratt! 
Det är för sjutton inte du! Alla kan inte vara lika snygga som Elin, tyvärr men behåll det i dina drömmar och försök inte att kopiera mina vänner!
Det är min väska och mina grejer for god sake!
OCH DET ÄR MIN SNABBMAT!! OKEJ?!
Hon som lägger ut alla mina bilder heter linneasfanny på bilddagboken. Snälla hjälp mig att få henne att fatta att sånthär inte är okej!
Who's that guy?
Svar: Nya och nya haha, vi har varit ihop i typ två och en halv månad nu tror jag. Eller är han fortfarande ny då? Hur som helst, till frågan haha.. Han är sjukt bra, sjukt snygg, sjukt snäll, galet kul, ball klädstil, gryyyym på musik (älskar killar som är bra på att spela instrument). Men framför allt så är han inte en offentlig i bloggen och kommer heller inte att bli det. He's mine not yours, dah! Nej, jag skojar bara men en del av mitt liv ligger redan ute här och det skulle känns obehagligt att inte längre ha några hemligheter eller något privatliv. Jag vill ha ett privatliv.
"Men hur gammal är han"
Svar: Vi är lika gammla;)
"Varför kommer du aldrig till trnäningen ( tennisen ) längre ? :o <3"
Svar: Out of subject, det blev en liten mini frågestund;) However, jag försöker komma så ofta jag kan men måndagar är en svår dag. Jag har så otroligt mycket plugg och det har varit öppet hus säsong för skolan och då hjälper jag till och det tar väldigt mycket tid. Kommer på torsdag i alla fall:)
Förlåt!
Svar: Först och främst så menade jag inte att vara något offensive mot folk som har tandställning. Förlåt a thousand om det uppfattades så. Really, I'm sorry!
Och, inga problem jag skulle klara av att ha tandställning. Jag skulle nog inte få sämre självförtroende eller tycka att jag var fulare med tandställning. Men jag är säker på att jag inte skulle trivas med det och inte av ytliga skäl. Sen så vill jag inte ha tandställning för att jag vill inte ha mina tänder perfekta längre. Jag övervägde att fråga om tandställning för någon månad sen men jag vill inte ha mina tänder på rätt plats längre. Så som mina tänder sitter och ser ut har jag vant mig att älska och jag tycker att det är charmigt och personligt.
Jag vill be om ursäkt igen för det jag skrev om att jag inte ville ha tandställning var inte menat så och de var inte ur ett ytligt perspektiv. Tandställning kan vara snyggt, sött och ballt. Men jag kan ha uttryckt mig luddigt, så förlåt.♥
Förändringar
"Har följt din blogg sjukt länge men har ingen aning om hur jag hittade hit. Sen april förra året, kul att se hur du har förändrats :D"
Första tanken: Sjutton vad ballt att någon har följt min blogg så länge! Nice! Någon mer som har gjort det?
Andra tanken (efter jag surfat in på bloggarkivet): Oh my god, jag har verkligen förändrats! Då drack jag latte och nu dricker jag svart kaffe!! Oh my, helt insane!!
Haha nej, jag skojar bara men det är sant som hon säger jag har förändrats otroligt mycket sen April. Framför allt som bloggkaraktär. I April var jag inte alls personlig i bloggen utan körde enbart på en yta och ett märke som funkade. Jag såg inte bloggen som något annat än ett märke och business. Nu mera är det en tvättäkta Caroline som visas i bloggen. Jag har kvar mitt bloggnamn men det är bara för att jag älskar det, haha det är ju ballt;) Anyways, nu betyder bloggen något sjukt mycket för mig, det gjorde den då med men på ett helt annat sätt. Att kunna visa mina outfits och skriva mina inlägg med ren Carro-töntighet för cirka 350-400 personer är så himla mycket roligare än att visa mina outfits och skriva ihopsatta och förskönade inlägg för 3000 personer (Septembers statistik). Det här kanske låter jätte konstigt, ju mer läsare desto bättre, right? Nej, så är det verkligen inte! Gud nej. Då var man tvungen att tänka så himla mycket innan man skrev ett inlägg men nu går skrivandet bara automatiskt. Det är så himla mycket enklare att bara skriva ner min äkta personlighet i en blogg och det är framför allt mycket roligare! Även om de är för nästan 10 gånger så mindre publik.
Men om man bortser från bloggen, har jag förändrat som person? Hmm, ja det har jag nog med. Inte alls lika mycket men jag har blivit töntigare, mer dum i huvudet, skrikigare och ballare. Just nu så älskar jag min personlighet av någon konstig anledning, den känns så jag på något sätt (konstigt). Sen älskar jag att jag inte har någon spärr på vad jag säger. Jag kan bara säger det som först dyker upp i hjärnan som sen väldigt ofta leder till massa bortförklaringar haha. Missuppfatta mig inte, jag säger aldrig några elaka saker men väldigt konstiga. Jag tror att jag blev sånhär som jag är idag när ordet "pinsamt" plötsligt slutade att existera för mig.
Endel förändrad. By the way, om jag skulle ha vinklat handleden lite mer så skulle jag ha vält ut drinken. Bara en liten observering;) Haha!
Djurrättsaktivist uppståndelsen på fashion week
När den första visningen som pressen är inbjudna till på Stockholms modevecka skulle börja utger sig ungefär 15 djurrättsaktivister för att vara journalister och kommer in på visningen. De kedjar fast sig i inredning, stolpar etc. och skriker. Visningen var tvungen att avblåsas med tanke på modellernas säkerhet.
Alltså, fine, demostrera och skrik hur mycket ni vill utanför men kom för sjutton inte in och förstör en hel visning så! Det är de enda jag kan säga till de personerna som gjorde såhär. Klart att man ska ha rätt att få uttrycka sina åsikter men varför kan man inte göra det i en fredlig demostration utanför? Något som jag heller inte gillar är när djurrättsaktivister kastar så som blod eller annat på pälsar. Jag menar, vad är logiken i det? För det första kostar oälsar något fruktansvärt mycket och för det andra så är ju pälsen inte till någon användning nu och då var det ju 100% unnecesary att djuret dog. Nej, om ni djurättsaktivister ska demostrera så gör det fredligt utanför istället. Mycket mer moget och jag tror faktiskt att man skulle lyssna mer på dem då eftersom att man bara blir arg över sådanahär demostrationer.
Vad tycker ni om ovanstående pälsdemostrationer och päls överlag?
(Jag skulle kunna tänka mig att köpe en secondhand/vintage päls eftersom att de ändå annars ska slängas. Helt nya pälsar skulle jag ha svårare för att bära, i sådana fall bara små detaljer.)
Help me dudes!
Jag funderar liksom på att göra en nysatsning på bloggen men det kommer inte hända om ni säger vad ni tycker. Jag vet super töntigt och allting med detta lilla frågeformulär som liknar de man får i skolan haha men dudes, ni måste hjälpa mig!
By the way jag erkänner att det var de långa kritiska kommentarerna några inlägg ner som kicked my fat ass upp från stolen. Aoch på språket föresten haha;)
(vet att det ska vara var istället för vad i mitten på översta meningen orkar bara inte ändra)
Sensationsbloggandet är slut
"Självklart ska kränkande eller nedsättande kommentarer inte publiceras. Men du slirar på sanningen. Du väljer bort annat också, som innebär kritik tex.
Du bestämmer självklart, men priset är din trovärdighet. Och fake har en tendens att tråka ut emellanåt. Du har ett bra koncept, ett etablerat varumärke men utvecklar det inte.
Ett helt inlägg om en smothie... iklädd dagens svarta outfit framför vita tegelväggen over and over again, videos utan volym och substans.
Why? Du är ju business minded, Harvard....
Jag kan inte vara den enda som börjar ledsna.
(Ska bli kul at se om du publicerar detta)
Bästa hälsningar Sophie"
Svar: Fel jag publicerar alla kommentarer förutom de som går in på mitt privatliv för mycket eller kränker mina nära och kära. Jag är bra på att ta kritik, jag är bra på att ta emot förolämpningar, jag är bra på att ta emot mordhot. Jag förstår inte varför du skriver att jag inte publicerar kritik för de gör jag, kanske för att jag knappast får så mycket kritik längre.
Hur som helst, till huvudgrejen. Det är helt enkelt så att jag skriver om mitt liv. Mitt liv är såhär! Jag är tyvärr ingen hollywood 15 åring som går på kändisfester, sprutar champagne och åker limo till skolan. Men för att tänka på mitt varumärke, som jag gjorde förut, skulle jag vara tvungen att tänja lite på sanningen.. Fast fake har ju en tendens att tråka ut emellanåt.
Alltså, väljer jag att skriva om mina svarta outfits framför mina vita tegelväggar. Men det är sant, jag är business minded, det är mitt största intresse och jag har kunskapen att göra min blogg väldigt väldigt stor på en dag men jag har tröttnat på sensationerna och påhittade sensationer. Jag vill göra det som är roligt och att hitta på sensationer tillhör inte den kategorin längre.. Även om jag kan.
Men tack för kritiken, jag tar åt mig och ska försöka göra min blogg lite mer intressant utan påhittade sensationer:) Ni andra får också gärna komma med kritik och vad ni tycker som har blivit bättre eller sämre med bloggen, det hjälper bara:)
Kommentarer som aldrig publiceras
Ville bara påminna om att det är jag som har makten över vilka kommentarer som publiceras och inte publiceras. Kommentarer som inte publiceras kan vara hur gulliga som helst men gå in för mycket på mitt privatliv och därför kan jag tyvärr inte publicera dom. Jag vill också ha ett liv utanför bloggen..
Älskar mitten kommentaren! Hur sjukt gullig som helst och tack! Ni andra får nöja er med ledtråden "han ser Bra ut med stort B" för det är en bra beskrivning;)
(Vet att dessa kommentarer inte menar något illa, de är jätte gulliga men de går tyvärr in för mycket på mitt privatliv.)
Vi ses på Harvard
"Du vill nu gå på harvard, men vet du hur svårt det e att komma in där? även om du har mvg i allt så måste du vara med i olika saker, som tex aktiv i kyrkan, andra föreningar som vill ändra saker m.m. Jag hade mvg i allt & var aktiv inom kyrkan men kom inte in på harvard. kom in på yale men iaf. Man måste ha någon som har gått där nästan för att komma in där. Så chansen att komma in där är inte så stor. även om du vill. svara på denna kommenteran gärna i ett inlägg."
Svar: Att gå på Harvard business school är min livsdröm och mitt stora mål i hela mitt liv... JAG VILL! Jag har inte mvg i allt (men nästan), jag är inte aktiv i kyrkan och jag är inte ett geni. MEN JAG VILL! Och jag har en hög med andra meriter bakom mig som kommer hjälpa mig att få det jag vill och jag har meriter som kommer att komma nu de närmsta åren. Det är som de säger att chansen inte är stor att komma in på Harvard, tro mig jag får höra om inte varje dag så varje vecka om att jag aldrig kommer att lyckas. Men vafan är det för attityd egentligen!? Jag har inställningen om att jag kommer lyckas att komma in på Harvard, helt ärligt så tror jag att jag kommer göra det. Jag tror att jag skulle kunna vara ett bra tillskott för Harvard för att jag är påhittig, har varit väldigt aktiv i idrott och för att jag brinner för att hålla på med företag. Allt som jag gör nu kommer att räknas när jag ska in på Harvard och tro mig jag har sjukt många projekt och bollar i luften just nu. Jag vet att jag bara är 15 (snart 16) men jag har gått igenom mer i mitt liv än vad ni kan ana. Som sagt, jag är inte aktiv i kyrkan, jag har inte mvg i alla ämnen (ännu) och jag är inte ett geni.. MEN JAG VILL, JAG VILL! Och om jag vill ha något så ser jag till att jag får det. Vi ses på Harvard!
Man är inte lyckligt lottad för att man har pengar
"hej ! jag tkr i allmänhet att du har en bra blogg men jag fattar inte en sak: varför skryter du om allting typ jag har ett svindyrt halsband och jag har fått kläder för flera tusen .. inget fel i att ha mkt pengar men tänk på dom som är mindre lyckligt lottade nästa gång du skriver så...."
Svar: Tack så mycket för berömet! Men jag måste dock poängtera att man absolut inte kan gå tillbaka så långt i bloggens arkiv som i juli och tro att jag skriver på samma sätt, för så är det inte. Då var jag väldigt öppen om att jag hade ett dyrt halsband eller whatever. Nu skriver jag bara vad det som jag shoppar kostar och det ser inte jag något fel med. Sen vill jag också säga det att jag är lyckligt lottad i pengaväg och med min familj. Vi behöver aldrig i dagens läge oroa oss över pengar och min familj består bara av änglar. Men jag måste säga att pengar inte betyder något i lycka, bara man har mat på bordet. Man kan leva i en svinrik familj men ändå ha ett hell of a life. Jag har alltid sett mig väldigt lyckligt lottad för att jag har min fina familj men det har varit år som har varit väldigt svåra. Det har inte varit min familjs fel, de har jämt stöttat mig. Ett exempel kan vara förra vårterminen. Det var ungar i min skola som var förskräckliga mot mig och gjorde så att jag mådde väldigt dåligt. Men jag var stark och gick jämt med högt huvud för att min familj jämt stöttade mig och var bäst helt enkelt. Även när jag har haft det väldigt svårt så har jag sett mig som lyckligt lottad. Inte för att jag kan få mycket kläder och saker utan för att jag alltid har haft min familj och Bella vid min sida. Det är vad jag mäter lycka i.
Jag är inte lam!
Jag vet att uppdateringen verkligen har varit kass idag men ibland så är det svårt att blogga. Det är självklart inte svårt att skriva inläggen men i varje inlägg så måste jag tänka på att ha bilder och vissa dagar (väldigt sällan) blir jag liksom inte bra på bild. Jag är alltid nöjd över mig själv och tycker jag är fin och ser bra ut varje dag men vissa dagar blir man inte lika bra på bild. Det kanske inte låter så stort i andras öron men ingen vill ju slänga upp bilder för en massa okända människor där man ser helt lam ut. Jag har inga problem att lägga upp bilder där jag ser helt weird och möko ut för det är liksom min personlighet. Men jag är så långt ifrån lam man kan komma, jag är fjollig, hyper och skrikig och det är också det jag vill utsråla. Inte någon lamhet, vad f*n jag är ju inte lam!
Okej, konstigt inlägg, jag är tillbaks med ett nytt snart haha.
Jag provocerar inte!
Jag har förstått att vissa tycker att jag provocerar i min blogg vilket jag bara blir så himla förvånad över. Okej, jag gjorde det förut men aldrig längre. Jag skriver bara om mitt liv som en helt vanlig tonåring, är det provocerande? Jag förnekar inte att jag gjorde det förut med då gjorde jag det inte heller i sådan stor grad. JAg skrev eller skriver inte om hur fruktansvärt full jag ska bli, om hur otroligt gorgeous jag är varje dag (även fast jag kanske tycker det), elaka och dumma åsikter om andra. Fine, jag klankar ner på den här trenden med gummiband på benen men det är inte att vara elak mot en specifik utsatt person eller en person överhuvudtaget. Man kan likna det med när du säger att en tröja inte är särskilt snygg, det är samma sak!
Så, ni som jag tycker att jag provocerar så otroligt mycket i min blogg efter att ha läst denna texten. Vad sjutton är det jag gör? Oj. för att inte glömma att tillägga jag vet att mitt namn är Missextra och det kan ju först se som något provocerande men seriously, det är ett shownamn! Hur skulle det låtit om min mommy till exempel kallade mig det? "Missextra extralicious, maten är klar!" Hahaha, sorry nu spårar jag ur. Jag är så töntig.
